The Book Pond
926 recensioner
928257 besök

onsdagen den 16:e april 2014

Den eviga vinterns barn

Alaska på 1920-talet. Ett barnlöst nybyggarpar i övre medelåldern startar om på nytt efter ett svårt missfall och försöker bruka den frostbitna marken i det karga och isolerade landskapet. En kall vinterkväll får de ett sällsynt lekfullt infall och bygger en snöflicka på gården. Nästa dag dyker hon upp: Faina; en skygg och vild flicka som har sällskap av en räv och som kommer och går som hon vill. Hon närmar sig försiktigt Mabel och Jack och till slut kommer hon hela vägen in i stugan och därefter blir hon som den dotter de aldrig fick - med det undantaget att hon alltid återvänder till skogen under nätterna och försvinner varje sommar.

Mabel minns den ryska sagan hon läste som barn om det gamla paret som längtade så hett efter ett barn att den snöflicka de en dag skapar får liv och blir övertygad om att detsamma har hänt henne och Jack. Hon måste till varje pris skydda Faina från värme så att inte också hon förvandlas till en liten pöl.


Bokomslaget till The Snow Child, är blått och vitt. Det är passande för det som möter mig innanför pärmarna är till större delen ett blått, isigt, evigt vinterlandskap med kall, karg jord. Det är mycket vackert, men jag fryser nästan av att läsa och tänker på människorna på 1920-talet och ännu längre tillbaka klarade sig igenom dessa långa, brutala vintrar med de kläder och pälsar som stod till buds då.

Berättelsen är vacker, melankolisk, men inte utan inslag av värme och lycka. Det är inte de stora gesternas bok, utan det är detaljer som bryter av och förgyller vardagens lunk: Mabels teckningar, mördegskakor, en ny pälsmössa, en skridskofärd på isen, en bok att läsa om och det blir inte långsamt utan jag njuter tvärtom av att läsa om det lilla. Jag älskar också greppet att väva ihop en berättelse med en saga som Eowyn Ivey har gjort här. Något liknande gjordes till exempel i Kate Mortons Den glömda trädgården som har referenser till klassikern Den hemliga trädgården.

Slutet har inte helt oväntat så sorgliga inslag att jag sitter på tåget och gråter så häftigt att jag inte kan se sidorna framför mig och sedan måste jag läsa om för att se vad det stod.. Men det är också mycket fint liksom boken i sin helhet.



fredagen den 11:e april 2014

Tillsammans igen!

Igår hade #boblmafsyd äntligen samling vid pumpen igen. Det var ett bra tag sedan vi sågs, så det var extra roligt att kunna sluta upp - och inte minst att hälsa Calliope välkommen tillbaka till Sverige efter exil i Texas! Jag hann inte fråga om om de många resor de gjort i alla väderstreck, men fick i alla fall klart för mig att friterade snickers är gott på riktigt (och att de på grund av den viktökande faktorn här var glada att vara tillbaka i Sverige igen)

I vanlig ordning så avhandlades det ämnen högt och lågt.

Bland annat framkom det (ursprung Feeejay) att ett säkert tecken på en bokdiss är att man hellre detaljläser bipackssedlarna på sin medicin..

Och så pratade vi om att Unga Fröken Book Pond hjälpte till att bygga en koja till en hemlös i "skogen" i Lomma. Det känns ju som om den kommer stå orörd (hänvisar till statistik om medelinkomst i nämnda kommun...), men som Flickan och Böckerna sa; "Det är ju fint att hon har kvar sina Malmörötter..."

Bokomaten avslöjade att hon är tillbaka på sin blogg (yay) och att det åter bli festliga fredagar framöver!


Och sedan snackades det jobb, pendling på enfiliga vägar, konsten att säga nej, kurs med liten hund och uppsatsskrivande på teoristadiet.

Oväntat mycket prat om böcker också. Och så bytte vi böcker där min nolltolerans efter Bokresan knäcktes med en gång då jag fick med mig Anna Lihammers Medan mörkret faller och Carole Matthews Calling Mrs Christmas. Hur går sådant där till egentligen?

Trevligt som alltid med mina bästa book buddies!




fredagen den 4:e april 2014

Mörkt i Svarthuset

Modernista Förlag har senaste åren knutit några riktigt bra deckarförfattare till sig, som Gillian Flynn och S.J.Bolton. Nu kan de lägga Peter May till sin lista där första utgivna boken på svenska blev Svarthuset.

Med uppdrag att utreda det mordet på en illa omtyckt bybo får kommissarien Fin Macleod att återvända till sin hemö Isle of Lewis i Yttre Hebriderna för första gången på många år. Det är med omtumlande känslor han återser sitt familjehem och, på den tiden, sin bästa vän Artair, som har förvandlats till en bitter alkoholist.

Än mer omskakande blir mötet med vännens fru, Marsaili, Fins stora ungdomskärlek som han aldrig kunnat glömma. Av allt att döma så är hennes äktenskap djupt olyckligt och det smärtar och upprör Fin att ser hur både hon och den ende sonen lider. Samtidigt drar han igång mordutredningen där han inser att han måste börja spåra tillbaka i tiden för att förstå motivet. Han är inte själv beredd på de chockerande och livsavgörande kopplingar till vännens och sitt eget liv han ska komma att hitta.

Av det jag sett så hyllar bokbloggmaffian Svarthuset unisont och den har överlag fått många fina recensioner. Yttre Hebridernas karga landskap verkar få många att gå i spinn. Och här finns gott om skummande vågor, rivande vindar och fåordiga öbor.

"Molnen hängde så lågt att de nuddade bergstopparna efter att ha blåst in över ön med den hårda västanvinden. Amplarna med färggranna blommor utanför polisstationen i Stortnoway svängde oroväckande kraftigt i blåsten. Skräpet blåste runt på gatan i stötar och virvlar och människorna gick framåtlutande i vinden, hopkurade mot den överraskande augustikylan."


Men ändå infinner sig inte den rätta känslan när jag läser. Kanske att Svarthuset kom till mig i fel tid, men jag fångas inte av det dramatiska sceneriet. Deckarhistorien har mer fokus på Macloads inre sökande än det polisiära och jag finner den lite långsam och illusionslös, även om slutet är mer hoppfullt än vad jag hade kunnat förutspå. Det är kvalitativt på alla sätt, ingen tvekan om det, men det lyfter inte för mig när jag läser. Kanske att det funkar bättre med nästa del av den trilogi som planeras.

Tack till Modernista för rec-ex!



söndagen den 30:e mars 2014

Kulturtantskollo aka #Bokresan2014

För tredje året i rad så gick Bokresan av stapeln, vilket innebär i en helg i läsandets, ätandets, och sociala mediers tecken tillsammans med ett 25-tal kulturtanter (men, nej, inte enbart klädda i svart) på en kursgård i Norrtälje. Det här året var det många välbekanta ansikten för mig: alla vill komma tillbaka!

Jag installerade mig på mitt rum i fredags, ett pimpat sådant med djurtema och började så sakteliga varva ner efter en hektisk arbetsdag.

Det finns programpunkter under Bokresan; under lördagen fanns det möjlighet att prata om sin bästa pocketbok, kokböcker, e-böcker och feministisk litteratur, men man gör som man vill. Jag har känt behov av att dra mig undan lite och har läst, promenerat och tittat på den "bruna våren" som alltjämt råder här.

Det är tyst. Det finns några hus runtomkring, men i huvudsak är det ett ganska öde samhälle och när jag suttit ute och läst i solen har jag bara hört en radio på avstånd, fågelkvitter och insekternas surrande. Jag blir lugn. Säkert rastlös i längden, men två dagar går i alla fall bra...

Syninge visade sig från sin bästa sida den här helgen!

 Coola zebra-bänken och kudden

Det fanns också många fina akvareller på rummet. 

God morgon, book lovers. Här på morgonpromenad i fyra nyanser av brunt.

Mycket generös goodie bag från förlagen! Funderade på om jag skulle spränga 20 kg-gränsen på flyget hem, men det klarade sig precis.. 

Boolfie (bookie selfie ;)) Ganska underbart att sitta mot solig husvägg under klarblå himmel 

Älskade Fyren mellan haven redan när jag slog upp första sidan och såg att det fanns en karta. Är en sucker för sånt. 

Läser gör vi överallt. Här på bild tagen av Bokbiten

Programpunkt kokböcker. Många verkar mycket förtjusta i Lotta Lundgren och det är ju lätt att förstå!

E-boksssnack under eftermiddagen. Olika vilka surf-/läsplattor man föredrar, om man köper eller lånar. Det enda vi säkert kunde konstatera var att det finns en del kvar på e-boksfronten att göra.

Ombytta till middagen, laddade för traditionsenlig bokquiz! Här mina lagmedlemmar Och dagarna går..och Hyllan

Åt gjorde vi mest hela tiden. Rustik, tror jag man skulle kunna kalla matinriktningen... 

Morgon igen. Kyligare och råare, men videungen sover inte
Söndagens höjdpunkt var författarbesök: Annika Estassy och Josefine Lindén, båda debutanter som fått fint mottagande och skriver på uppföljande böcker. Intressant och roligt att höra tankarna om skrivprocessen, förlagsvändorna och den nyutgivna boken. 



måndagen den 24:e mars 2014

Det går utför

Till att börja med varning för ej bokrelaterat inlägg. I helgen har jag läst en hel del, The Snow Child som skymtar i förra inlägget, men fokus för resan var utförsåkning i Sälen, varför ni får hålla tillgodo med mer skidor än sidor..

Första dagen. Nöjd med den här utsikten! 

Efter lunch första dagen hamnade jag vid den här och höll på att inte ta mig upp igen. 

Decisions, decisions! Jag tog säkra kortet kanelbulle. 

Dramatisk himmel

A happy bunch

Fina Dalarna-lampor på restaurangen

Another day, another lift view

Pistmaskin chicken race



torsdagen den 20:e mars 2014

Winter blues

Vintern är blå, visste ni det? Åtminstone till större delen på bokomslagen av engelska titlar. I Sverige verkar man annars mest föredra - ja, gissa nu - grått... (Exempel på dessa upplyftande färgskalor längst ner). 



¨


------------






söndagen den 16:e mars 2014

De kom, de led, de dog

Vi läste The House of Scorta (Familjen Scorta) i bokklubben på grund av att vi var ute efter en hyfsat kort bok och den "såldes in" som en familjesaga i olivlundarna under Toscanas sol. Det var någonstans där jag fick för mig att det skulle vara en slags feelgood. Ingenting kunde vara mer fel.

Boken spänner över fem generationers Scorta som alla har en anknytning till den fattiga lilla byn Montepuccio i södra Italien. Den första generationen, Rocco Scorta, kommer till världen efter en våldtäkt, förvisas från byn och endast byprästen visar något förbarmande över honom. Rocco blir anfader till en stolt släktlinje som genomlever fattigdom, död, förödmjukelser och i princip alla andra svårigheter man kan tänka sig.

I korta ordalag händer följande: de föds, de har det för jävligt, de dör. Som ni förstår är "feelgood-partierna" mycket begränsade.

Kanske var det mina felaktiga förväntningar, kanske var det det faktum att den med sin släktsaga och sitt språk påminner så oerhört om Hundra år av ensamhet (som jag avskydde), men jag kunde inte finna många förlåtande drag med den här romanen. Sol var där förvisso och kanske en och annan oliv, men det var så oerhört dystert och dessutom är det svårt att komma någon karaktär in på livet när fem generationer ska avhandlas på 250 sidor.

Övriga bokklubben var mer positivt inställda och tyckte det var intressant att få en inblick i det fattiga Italien och hur det sociala släktarvet kan prägla en människa. Någonstans i en recension har jag till och med sett att den beskrivs som "dråplig". Eh, not so much, är min personliga reflektion. Smaken är uppenbarligen mycket delad ibland. Fast omslaget är fint, det kan jag ge den.




torsdagen den 13:e mars 2014

These are a few of my favourite things

Från Nobelprisprojektet snor jag en liten frågequiz om hur min bokhylla är konstituerad.

1. En bok jag inte läst ännu men verkligen ser fram emot.
Vilken av mina 130 outlästa böcker ser jag inte fram emot? Det hade varit enklare att svara på. Men om jag måste lista någon, eller nej, det går inte att säga en, utan några så får det bli Från Holmes till Sherlock, The Snow Child, The Janus Stone, If you could see me now, Innan jag somnar, Den franske löjtnantens kvinna och så vidare. Och ser ni vad snyggt det blev med tre nyanser i blått nedan. Jag ser ett mönster...


2. Den bästa boken jag har hemma
Oj. Jag vet inte. Tänk om den bästa boken är någon jag inte läst? Men av det jag vet så skulle jag säga  Foreign Affairs av Alison Lurie, som jag läst flera gånger. Jag vet inte varför den berör mig så mycket, men att den utspelar sig i London gör naturligtvis sitt till.

3. En bok jag önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa.
Hm, ja, det finns sådana exempel. Ofta gör jag mig av med dem, så jag slipper konfronteras med eventuellt dåligt samvete över en ILLA investering, men har man en bokblogg har man statistik, så det är bara att medge att jag har koll. Ska vi nämna hatobjektet Gangsters av Klas Östergren kanske, som inköptes för bokklubbssyften. Eller Zen och konsten att sköta en motorcykel, ett "bokreafynd" som var en filosofisk och mycket gäspig roadroman.

4. Någon bok som jag var jättepepp på när jag köpte den men som bara blivit stående?
Det är en mycket underlig process från det att en bok är het till att den inte är det och det kan gå fort. Hamnar den i bokhyllan är det kört! Då blir den bortglömd en kortare eller längre stund, så det gäller att smida eller ännu hellre läsa medan boken ligger framme. Några som gått hyllvärmeödet till mötes är till exempel: Labyrinten av Kate Moss, Her fearful symmetry av Audrey Niffenegger, Anatomy of murder av Imogen Robertson. Säkert utmärkta böcker med inte fullt lika utmärkta ursäkter för att inte läsa dem.

5. En bok jag köpt mest för att den hade vackert omslag
Jag köper i princip de flesta böcker för att de har vackra omslag. Eller jag gjorde det tidigare; det blir lite annorlunda i e-bokens tidevarv.

Men bara för att nämna några har vi Emma av Jane Austen (Bonniers nya klassikerserie), The distant hours av Kate Morton, The house at Tyneford av Natasha Solomons, Rebecca av Daphne du Maurier. Hm, man kan på något sätt ana ett visst slottstema i mina älsklingsomslag. Guuud, så förutsägbar jag är.




lördagen den 8:e mars 2014

Dirt talk: kategorin oväntade inlägg

(Ska vi gissa på att google analytics kommer registrera fler träffar än normalt på den rubriken.. ) 

Jag flyttade till hus för 1,5 år sedan efter ett helt vuxet liv i lägenhet. Med huset följde en trädgård som jag, för att beskriva det milt, stod och står handfallen inför. Den är uppvuxen, men har vad en mäklare kanske skulle beskriva som potential. Jag/Vi har ännu inte gjort något åt den där potentialen på grund av att jag inte vet/kan/haft tid eller riktigt intresse. 

Men man vill ju ändå ha det fint omkring sig och då budgeten kanske inte helt medger landskapsarkitekter och trädgårdskonstnärer, så får vi göra eller inte göra det själva. Det är lite skräckblandat och från förra sommaren vet jag mycket väl att det inte finns någonting som heter "det här kan du inte misslyckas med". Jodå, det kan man! (läs ruccola och gräslök). 

Och sen blev det mars och helt oväntat sol och jag insåg att nu är det nog den där helgen när man förväntas göra någonting ute. Frågan är vad. Som av en slump fick jag igår en bok i present av mitt trädgårdsproffs till syster, riktad till newbies som jag. Hjälp, jag är med trädgård heter den och har en flik för varje månad där lämpliga trädgårdsaktiviteter står listade. Så passande. 

Jag kunde inte sagt det bättre själv

Så idag har jag räfsat löv, klippt bort vissna grenar på buskarna, flyttat en felplacerad syrén och kompost, skrotat en rutten odlingslåda, planterat penséer och påskliljor till förbannelse. Tre timmar senare hade jag både en rensad hjärna och odlingsplätt (vad och om någonting ska odlas där återstår att se...) och det kändes bra att ha kroppsarbetat så till den milda grad att jag till och med känner det i fingertopparna.  Undrar om jag kommer skriva under på det i morgon också...

Förutom boken fick jag igår tulpaner med lök av en kompis. Lökarna ska enligt uppgift planteras ut när tulpanerna vissnat. Scary shit. Finns det några experter här?

Färdigplanterade krukor efter dagens övning. Ja, bare with me, ni tror väl inte jag planterat någonting i jorden ännu? Då måste man ju levla upp på trädgårdsskalan, va. 

Det är vår inne också. Jag klagar faktiskt inte ett dugg. Förutom att DU TOG JÄVLIGT GOD TID PÅ DIG!!



onsdagen den 5:e mars 2014

Ashes to ashes

Den brittiske nationalhjälten i kricket, Kenneth Fleming, hittas död i sin stuga i Kent och det konstateras snabbt att mordbrand ligger bakom. Efter sig lämnar han änkan Jeannie, som han ligger i skilsmässa med, tre barn - och älskarinnan Gabriella. Kommissarie Lynley och assisten Havers kopplas in på fallet, men det är spretigt och ju längre tiden går desto känsligare blir det att hantera. Lynley bestämmer sig för att dra en rövare för att locka fram mördaren, med risk för att misslyckas och sätta hela karriären på spel.

En av Elizabeth Georges bästa står det på omslaget och det är inte tu tal om att Aska och ära är en diger, välskriven bok med skickligt komponerad intrig inklusive en magstark twist. Ändå tar det mig en himla tid att läsa den och jag upplever den mer psykologisk än rafflande - och oerhört jämngrå med få ljusglimtar.


Elizabeth George vinnlägger sig om att genom motpolerna Lynley/Havers påvisa ett socialt medvetet och klassorienterat perspektiv, men det blir nästan alltför sorgligt att läsa om den fattiga, kedjerökande änkan Jeannie som inte ville ge upp hoppet om sin ungdomskärlek som lämnat henne för längesedan. Och sedan om den före detta prostituerade Olivia som drabbats av ALS i unga år, brutit med sin mor och nu bor på en pråm tillsammans med halta hundar och en vän hon är olyckligt förälskad i. Och vidare om assistent Havers och hennes eviga singelliv, som inte har någonting med Cosmopolitans, älskare och märkeskläder att göra utan bara är hopskrapade uddamöbler, tomt kylskåp och samtal till sin senila mor.

I Lynleys överklassvärld är det aningen ljusare nyanser då han i alla fall har sin Helene som han vill gifta sig med, men som gör honom konfunderad och frustrerad genom sin tveksamhet inför åtagandet.

Så i slutändan konstaterar jag att ja, det är en kvalitetsdeckare, men aningen långsam och tung, speciellt i jämförelse med Well-schooled in murder och Gamla synder som jag tidigare läst av George.

Omslaget till min utgåva av Aska och ära är förresten intressant. Cigaretter har visserligen en central roll för handlingen, men jag tvivlar på att det av politiskt korrekta skäl hade valts idag, non?



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014