|
Dagboksformatet är tacksamt, om det så handlar om äkta vara eller fiktion. Anne Franks dagbok är väl den mest klassiska, Bridget Jones kanske den mest lästa i på senare år. För barn och ungdom finns det gott om dagböcker, minns t.ex Berts Dabok, och för de lite äldre, Meg Cabots Prinsessdagböckerna. Själv minns jag nostalgiskt
Ur en kos dagbok
av Beppe Wolgers som lästes utan och innan under lågstadiet. På Amazon hittar jag också Diary of a wimpy kid av Jeff Kinney som verkar kul och mäkta populär.
|
Dagbok 1973-1982 av Joyce Carol Oates är en av de mest nyutkomna där den extremt produktiva författaren beskriver sin vardag, sitt skrivande, sina vänner och kära. Jag har inte läst den, men kan spontant känna mig besviken på att dagboken ligger ganska långt tillbaka i tiden och att jag därmed inte kan relatera till något av Oates senare verk som jag är bekant med. Kanske intressant ändå? Carol Shields är en annan amerikansk författare som skrivit halv-klassikern The stone diaries som följer Daisy Goodwill under en stor del av 1900-talet och där temat sten återkommer i olika former. Shields fick Pulitzer-priset för Stendagböckerna 1995.
Om man är mer inne på hemliga dagböcker så finns det en uppsjö att välja mellan. The secret diary of Adrian Mole inte så hemlig längre i och för sig, men en favorit hos mig. Robin Maxwell har skrivit The secret diary of Anne Boleyn som förstås inte är en hemlig dagbok från Tudor-tiden, utan en påhittad sådan med historisk referensramar. 
|
