Ända sedan Ett år av magiskt tänkande kom ut har jag velat läsa den, mycket på grund av den otroligt vackra titeln. Jag föreställde mig dock att det skulle bli en sorglig upplevelse och drog mig lite för att sätta igång. Jag kan vara väldigt blödig, men blev överraskad av hur boken kunde beröra mig som den gjorde utan att jag grät stormfloder. Klicka på titeln för recension.

Nu har jag galet nog börjat läsa en bok på tyska, Ehe die Spuren verwehen av Christine Brückner. Jag minns den som bra på den tiden jag typ kunde läsa böcker på tyska, vilket torde vara 7-8 eller snarare 15 år sedan för att vara exakt. Nu känns det inte som jag kan det längre, men jag tragglar på ändå. Hoppas att det är värt det...

---