Jag vet inte vad det är, men jag har läst osannolikt sakta under september månad trots tågåkande och allt. Men nu ligger i alla fall recensioner för
Wicked och
En helt annan historia uppe, båda lovande böcker som tyvärr vacklar mot slutet.
Från London och annorstädes har jag nu ungefär 37 böcker jag
skulle vilja läsa. Ledsamt nog
måste jag i stället börja på Kvinnan är första könet av Björn Ranelid eftersom det av någon obskyr anledning blev nästa bokklubbsbok (jag var inte pådrivande i det valet...). Jag känner stark aversion redan innan jag öppnat pärmarna på den stackars boken. Socialrealism är det absolut kräktråkigaste jag vet, men i kombination med självcentrering så blir det kanske en vinnare? Eller hade
Linda Skugge rätt?