Detta är min mans facebook-status idag. Hans upprördhet över Millenium-trilogin och de mackätande, mac-knappande ädla journalister som befolkar Stieg Larssons värld vet knappt några gränser. Idag skrev han ett mycket bitskt och roligt blogginlägg om det. Ett smakprov:

För det första skriver karln så fyrkantigt att det får Jan Guillou att framstå som Sartre. Alla goda människor är socialdemokrater, använder Mac, dricker kaffe och äter smörgåsar, röker, och har en liberal inställning till sex. Har någon karaktär ett exotiskt osvenskt drag så vet man genast att personen kommer att beskrivas som moraliskt och intellektuellt överlägsen genomsnittet. Alla goda människor bor på Södermalm i Stockholm. De är också "skrämmande intelligenta", "ruskigt bra på att slåss" eller "fantastiskt följsamma älskare".

Lite skamset måste jag erkänna att jag inte själv läst böckerna med någon starkare kritisk blick, utan tillhör den stora massa som slukat dem för den rena underhållningen.

Men jag har aldrig varit så bra på att förstå väl eller illa dolda budskap i media. Jag greppade aldrig att Vilse i Pannkakan skulle vara något slags kommunistiskt manifest, jag tyckte bara det var festligt med en pannkaka som hade en hel värld på baksidan. Att Narnia-böckerna innehåller stark kristen symbolik gick mig också helt förbi och hade jag läst Djurfarmen i ett isolerat kontext så hade jag säkerligen trott att den handlade om några grisar som tog makten på en gård. Punkt slut.

Jag vet inte, men kanske det handlar om att jag vill bli underhållen och inte undervisad när jag läser. Samhällskritik och socialrealism göre sig icke besvär.

---