Det här är en svår temanöt från Lyran för mig att knäcka. Jag läser nästan alltid ut böcker, har svårt att inte avsluta något jag påbörjat även om de suger.

Det är ju ett himla slöseri med tid förstås och jag borde nog följa Lyrans exempel och lägga ifrån mig lite fler böcker än jag gör. Fast det är roligt att skriva sågande recensioner ibland ;-) Så jag har inte tre exempel på helt outlästa böcker, men däremot på några som bara skummats igenom för att få slut på eländet och här följer de:

Gangsters av Klas Östergren. Nominerad till Augustpris, verkade klart annorlunda mot det jag brukade läsa och valdes till bokklubbsbok. Den var hemsk. Den är så rörig vad gäller persongalleri och kronologi, gör hela tiden referenser till den första fristående delen och talar inte till mig överhuvudtaget. För övrigt hatade resten av bokklubben den också av ovan nämnda anledningar.

Kocksgatan av Ernst Brunner. Maken till pretentiös smörja får man leta efter. Mitt i en förförelsescen utropas orden: 'Det att du är skön både som konst och natur. En kroppens skönhet stegrad till en metafysisk lära om det sköna.' Need I say more?

Danslärarens återkomst av Henning Mankell. Jag som var ett så stort Wallander-fan påbörjade Dansläraren och höll på att flyga i luften av irritation. En sjuk före detta kommissarie åker på rekreation en kort tid, men snubblar över ett mordfall och ska bara stanna en natt extra. I varje kapitel får man sedan veta att han bara ska stanna en natt extra igen. Varför inte göra honom frisk och fullt arbetsför från början så hade man sluppit det eviga tjatet?

---