
Varför läser jag en bok om en död brittisk kunglighet som jag inte har någon relation till? Jag funderar, och sensationslystnad måste ju vara en del av förklaringen förstås även om det tar emot att erkänna; kanske kommer avslöjanden och hemligheter om the rich and famous i dagen. Men det är ju också så att prinsessan Dianas tragiska äktenskap och död berörde många människor, oavsett om man kan relatera eller inte. Fast det låter ju också lite patetiskt när jag tänker efter..
Hursomhelst, Tina Browns biografi om prinsessan Diana är knappast den enda i sitt slag, men det är den senaste som kommit ut och det är faktiskt inte Hänt i veckan i 480 sidor utan den har fått bra kritik även från seriösa tidningar. Brown är journalist och har intervjuat en överväldigande mängd människor för boken, kungafamiljen dock undantagen. Jag har hört att hon inte alltid använde de renhårigaste metoder, utan kunde utge sig för att "vara en gammal vän till Diana" för att dra orden ur munnen på sina intervjuoffer.
Men det som man får som läsare är inte ännu en hyllningsbok till Diana och hennes oskuldfullhet, utan snarare ett dokument över två människor - Diana och Charles - som båda föll offer för omständigheter utanför deras makt. Det man blir varse är att de använde sig av två olika överlevnadsmekanismer för att ta sig igenom ett äktenskap som var dömt att misslyckas: Charles drog sig undan till sin älskarinna Camilla Parker-Bowles, Diana lärde sig manipulera pressen. Att Brown försöker sig på någon slags objektivitet tycker jag är en långt intressantare vinkling än de ensidiga partsinlagor som tidigare kommit ut.
Diana - biografin är kanske inte för alla, men fascineras man av historien som började som en saga och slutade med en krasch i en tunnel är det här en av de bättre källorna att söka sig till. Klicka på titeln för att läsa hela recensionen.