The Book Pond

Den här bloggen har flyttats

noreply@blogger.com (a-lo) — Sat, 01 May 2010 10:17:00 +0000

Den här bloggen finns nu på http://blog.thebookpond.se/.
Du omdirigeras automatiskt om 30 sekunder, eller så kan du klicka här.

Om du är feedprenumerant uppdaterar du prenumerationen till http://blog.thebookpond.se/feeds/posts/default.

Mord vid förra seklet

noreply@blogger.com (a-lo) — Tue, 27 Apr 2010 18:12:00 +0000

Jag har på sistone sprungit på en viss typ av böcker, så till den grad att man nästan kan kalla det en liten trend. Då talar jag inte om vampyrromanerna som lusar ner bestsellerlistorna utan de om mord runt förra sekelskiftet.

Kanske är det en Sherlock-effekt (Mr Holmes har som bekant haft ett litet uppsving i och med Guy Ritchies film förra året) eller någon slags viktoriansk backlash. Hur det än ligger till med den saken så följer här exempel:

Via Calliope fick jag tips om serien som benämns A wickedly witty Lady Julia Grey mystery av Deanna Rayborn. Jag bara äääälskar omslagen! Deckare med humoristisk twist i 1880-talets England. Måste läsa!

Silent on the moor
Silent in the sanctuary
Silent in the grave

Själv läste jag för inte så längesedan den (sanna) historien The Suspicions of Mr Whicher om ett ohyggligt mord i England i slutet på 1800-talet och bland Adlibris nyheter hittar jag en fransk uppstickare: Mordet i Eiffeltornet - Det första Victor Legris-mysteriet - som gjort enorm succé i bland annat hemlandet.

Och sen har vi förstås hela The Winter garden mysteries av Carola Dunn som Bokomaten så förnämligt promotat. Hon beskriver dem bland annat som: "Woodehouse möter Agatha Christie".

De handlar 20-talspinglan Daisy Dalrymple som löser mord tillsammans med Scotland Yard och det verkar också vara riktigt skön underhållning.

Nu återstår bara tiden till att hinna läsa allt. Förlåt, var det nån som sa föräldraledig?

Historiska beslut

noreply@blogger.com (a-lo) — Sat, 24 Apr 2010 21:15:00 +0000

Lördagen var en dag med ovanliga beslut.

Först bestämde mig för att plantera om växterna härhemma, något jag skjutit upp i tre år, men till och med jag med mina ogröna fingrar förstod att det kanske var dags. Många är de (kvinnor) i min bekantskap som vittnar om det terapeutiska i att så, sätta och skörda i sina täppor, men man kan väl säga att jag inte riktigt är där. Jag uppskattar fina trädgårdar och egenodlade hallon lika mycket som någon annan, men det är inte riktigt min couscous att själv stå med fingrarna i jorden på fritiden. Jag stoppar dem hellre i syltburken.

Bredde iaf ut en massa tidningar på balkongen, bar ut alla krukväxter, ny jord etcetera och satte igång med att separera treåriga rötter. Det ska medges att det var skönt att sitta ute, men en timme senare var jag uttråkad, ledbruten efter obekväma ställningar och tidningarna till trots så var det blomjord överallt som tog evigheter att städa bort. Men det kändes ändå bra när det var klart; nu slipper jag ju göra det här på tre år igen!

Det andra som hände var att jag bestämde mig för att lägga ner Historikern - oavslutad. Det händer väl en gång på er decennium ungefär; jag har otroligt svårt för att inte läsa ut böcker, oavsett kvalitet. Men jag pallade inte ta mig igenom 600 sidor av något som fick mig att sucka redan efter inledningen. Antingen så var översättningen usel (den var det åtminstone de sidor jag hann läsa), eller så var det bara språket som sådant som retade mig eller så var jag helt enkelt inte på humör eller en kombination av de tre. Nu lämnar jag den i alla fall, så får jag se om den får en ny chans i en avlägsen framtid.

Planterade penséer. Dock inte av mig eller ens i Malmö. Bild tagen i Tiergarten i Berlin.

Nyhavn

noreply@blogger.com (a-lo) — Fri, 23 Apr 2010 20:25:00 +0000

bNä, jag har inte blivit alldeles galen och dragit till Köpenhamn av fri vilja (as if...), men på Möllan ligger en restaurang som någon haft den dåliga smaken att döpa till Nyhavn. Fast inget fel på stället eller sällskapet i övrigt.

Har precis kommit hem efter ännu en supernice bokbloggsträff som den driftiga Calliope hade tagit initiativ till. På plats var även Boktimmen-Fia, Malin the writer med kompis Emelie och så Calliope och jag förstås. Det pratades förstås en del böcker och annat och intogs mat under det att fredagsstämningen slog rot. Fick alldeles för många boktips med mig hem, bland annat Kafka på stranden som jag har i bokhyllan och det känns som om den klättrat upp några pinnhål på att-läsa-listan.

Nu så trött, kommer duna inom tre röda tror jag. Godnatt!

Hittegods

noreply@blogger.com (a-lo) — Tue, 20 Apr 2010 19:02:00 +0000

Min man kom inrusande mellan två busskörningar ca 05:30 i morse och stannade väl hemma en 12 minuter för att byta om. Det är mycket busskörande fram och tillbaka till Stockholm nu: nåt om ett askmoln och strandade flygpassagerare eller hur det nu är...

Han efterlämnade tre böcker som folk donerat till bussbolaget:

Life's too short av blandade författare (noveller)
The brotherhood of grape av John Fante
About face av Donna Leon

Det är väl ingen av dem som jag känner sådär "wow" över, men Leon ser åtminstone tummad ut till skillnad från de andra två så eventuellt är det vår winner. Medföljde gjorde trevligt litet bokmärke från The English Bookshop.

Confession time

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 19 Apr 2010 18:23:00 +0000

Hemma igen från Berlin. Ett fantastiskt, vårlikt och välkomnande Berlin. Fikor och luncher intogs utomhus under värmande solstrålar och det kunde inte varit bättre!

Så här glad kan man bli av att sitta i solgass (taget på pittoresk restaurang i Tiergarten)

Men här kommer en bekännelse: jag köpte inga böcker! Inte en enda, och det berodde inte på att jag inte hittade några utan på grund av att jag glömde! Jag vet, det är helt galet,men jag fastnade liksom på leksaksavdelningen på KaDeWe och sen blev det lunch och när vi var på väg till östra delen av stan och jag kollade upp var bokhandlarna med engelska sektioner låg insåg jag att jag precis lämnat dem bakom mig.

Vi funderade på björnen längst till vänster till S, men tyvärr hade den krävt ett släp..

Typiskt, jag orkade inte vända, men tänkte att det tar jag på söndagen i stället. Ha ha ha. Mina vänner, inte ens livsmedelsbutikerna är öppna i Berlin på söndagar. Inte ens bordershopen! Förstår ni hur stängt ett land kan vara? Vi svenskar pratar om att exportera skog och förvaltningsmodeller. Allvarligt talat, vi borde exportera våra öppettider i stället!!

Jüdisches denkmal nära Branderbruger Tor

Så boklös fick jag vända hem igen, men jag har i alla fall läst en del annat under helgen. Påbörjade Historikern som jag bara har på svenska. Jag vet inte om det bara är jag, men 50 sidor in retar jag mig vansinnigt på språket (styltigt, överdetaljerat på något sätt). Det känns som översättningen är riktigt tafflig - eller är engelska förlagan likadan? Nån som har läst och kan bekräfta/dementera?

Solen skiner över Alexanderplatz

Don't fu** with Iceland, we will close down your airports

noreply@blogger.com (a-lo) — Thu, 15 Apr 2010 20:20:00 +0000

Så heter en facebook-grupp som precis startat... Jag har inte joinat, för jag är drabbad! Imorrn 08:30 skulle vi flugit till Berlin från Kastrup. No can do. Den 15 april lärde sig Europa den nya glosan askmoln som nu hindrar i princip alla flyg i norra Europa från att ta sig någonstans.

Men tur i oturen så är jag gift med en man som älskar att köra bil. En snabb reallokering och så var vi inbokade på färjan Gedser - Rostock. Vi måste stiga upp tidigt men i övrigt så förlorar vi inte mycket tid mot om vi hade flugit - och dessutom har vi på något mystiskt sätt halverat resekostnaden. Inte så illa ändå.

Så trots att vi minst sagt hade oddsen mot oss så blir det Berlin morgen früh. Sådeså!

Home is where the heart is

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 14 Apr 2010 20:17:00 +0000

Har du sömnsvårigheter, vill du ha något lättläst som omväxling till finkulturen, behöver du gråta en skvätt eller är du ett Oprah-fan? Då är detta är boken för dig! Where the heart is är en bok rekommenderad av Oprah herself, en garanterad snyftare om den gravida och otursförföljda Novalee som blir strandad i en håla i USA. What to do? Novalee flyttar in i Wal-Marts lokaler (i lönndom förstås), men en förlossning senare är hemligheten ett minne blott och hon blir lokalkändis.

Underligt nog för att vara USA så blir hon inte stämd på miljardbelopp utan i stället anställd av varuhuset. Dessutom lär hon känna traktens original och blir omhändertagen av en godhjärtad kvinna som kallar sig sister Husband, ett namn vars ursprung jag aldrig riktigt förstår. Har Novalees risiga lott i livet vänt nu? Det skulle man kunna tro, men när hon minst anar det dyker hennes oturssiffra sju upp igen.

Det kanske låter som jag tycker det här är genuint skräp. Det gör jag inte. Where the heart is är bra och perfekt läsning av alla de skäl jag angav i början och förtjänar positiv uppmärksamhet! Finns för övrigt också som film med Natalie Portman i huvudrollen.

Allting är bättre i Berlin

noreply@blogger.com (a-lo) — Tue, 13 Apr 2010 18:34:00 +0000

Eventuellt är det så. På fredag får vi veta, för då åker hela la famille (Kurt, ma & pa, syster, svåger, bror men inte Barney B) dit. Det ska bli otroligt roligt, inte minst för att det kommer vara jobbfritt! Och barnfritt icke att förglömma. Vi har fått en hel del tips på vad som ska göras, men annars har jag planerat märkligt lite för att vara jag.

Till exempel så är det ganska anmärkningsvärt att jag inte vet vilka böcker jag ska ta med mig! Och packning kommer det inte bli förrän torsdag kväll. Ovant grepp som sagt, men jag kanske överlever det med ;-)

Andra bokbloggare har också besökt Berlin sista tiden, t.ex. Bokbabbel och Little room of tinyfeist. Check it out.

Det är jag som är Döden

noreply@blogger.com (a-lo) — Fri, 09 Apr 2010 19:47:00 +0000

Jag vet inte varför det dröjt så länge men nu har jag läst ut The book thief (Boktjuven). Döden berättar en sorglig historia om en tysk flicka - Liesel - under andra världskriget som har förlorat sin familj och som stjäl en och annan bok när hon kommer åt. Även Döden kan fästa sig vid människor ibland och han återvänder till Liesel några gånger under åren som går.

En bra bok om svåra tider (men inte utan ljusglimtar), en läsvärd bok, en bok med många annorlunda stilgrepp:

- Den berättas av Döden, ok
- Den tyska flickan är inte judinna
- Döden gillar att sammanfatta kapitlen i punktform och texten blandas med bilder och små sagor

Klicka på länken för fullständig recension.

Surprise surprise

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 05 Apr 2010 19:24:00 +0000

Imorrn fyller Kurt år, jag har smidit planer och fått ner T-bone som anlände ikväll till K:s stora överraskning :-)

Till min förvåning fick jag också en present, nämligen The Princess Bride av Wiliam Goldman, en klassisk SF-saga om prinsar och prinsessor och hjältemod. 1987 blev det en film med bl.a. Robin Wright Penn i rollen som princess Buttercup. Det ska bli rrroligt att läsa.

Easter pics

noreply@blogger.com (a-lo) — Sun, 04 Apr 2010 11:25:00 +0000

Påsk-TV

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 31 Mar 2010 19:07:00 +0000

Idag när jag cyklade lite på gymmet såg jag på TV-skärmen att TV4+ annonserade sina storfilmer under påskhelgen, båda med brittisk och litterär anknytning:

The importance of being Earnest av Oscar Wilde. Ursprungligen en pjäs (som jag faktiskt sett för alltför många år sedan i London) som filmatiserats många gånger. Denna versionen är från 2002 och innehåller stornamn som Judy Dench, Rupert Everett och Colin Firth. Vågar du missa den?

Wuthering heights av Emily Brontë. Eventuellt är det versionen från 1992 med ung Ralph Fiennes i huvudrollen som Heathcliff. Jag vet inte, men trailern gav nästan ett uppsluppet intryck, och det var inte så jag minns boken direkt.

Nu gäller det bara att övertyga alla andra i familjen om underhållningsvärdet i dessa framför kvalitetsrullar som SWAT och Rush Hour 3..

Vid Seines stränder

noreply@blogger.com (a-lo) — Sun, 28 Mar 2010 19:48:00 +0000

För ett tag sedan bestämde jag mig för att ha lite fransk inriktning på läsningen. Det kom lite annat emellan, men nu har jag avslutat Min boulevard i Paris, skriven av Sven Aurén, utrikeskorrespondent i Paris för Svenskan i många år. Kolla in omslaget, är det inte det fantastiskt!

Boken är en nostalgisk fläkt (den kom ut 1970) från ett Frankrike som kanske mest existerar i filmens värld idag. Men Aurén är mer politisk än Herman Lindqvist om man ska göra en jämförelse, och vissa nationalistiska drag verkar faktiskt leva kvar, som fransmännens förkärlek och accepterande av strejker för att ta ett exempel. Vill man läsa mer om kvarteren där Sartre satt och 68-revolutionen ägde rum berättar Aurén om det också.

Min boulevard i Paris ges säkert inte ut längre, mitt exemplar är köpt på antikvariat.

Lördagarna med Soffis

noreply@blogger.com (a-lo) — Sat, 27 Mar 2010 22:00:00 +0000

Så här såg vår lördag ut i bilder. Vad har ni haft för er?

07:30
K skulle upp och köra buss idag, så han tog hand om dottern på morgonen. Meningen var att jag skulle få sovmorgon, men jag vaknade i alla fall fast låg kvar i sängen och läste The book thief.

Igår var det 15 grader och sol i Malmö, idag har det inte gjort mycket annat än regnat så vi får se om det blir någon utgång senare.

08:30
Dusch, påklädning, diska undan och fixa "andrafrukost" som är en fin gammal hobtradition vi håller fast vid.. Vid det laget hade K åkt, så jag bar in bricka till vardagsrummet där vi smaskade framöver fyrans Nyhetsmorgon. Det tycker jag är helglyx.

Idag var Fredrik Lindström gäst. Han har kommit ut med en ny bok som heter Evolutionen och jag kommer inte överens. Vill läsa, verkar lindströmskt underfundig och rolig.

S tyckte däremot det var svårt tråkigt. "Sitter bara och pratar" sa hon och gick och byggde lego i stället.

10.15
Maken kom helt oväntat hem igen. Hade fått en paus i körningen. Bestämde oss för att baka smulpaj med äpplen. Barney B tyckte det var kul, men när pajen väl stod på bordet var hon i sanningens namn mer intresserad av glassen som hörde till..

11:15
Röjde lägenheten, dvs plockade upp allt som ligger på golvet vilket är en ansenlig mängd kläder, legobitar, plastpåsar och allt annat man överhuvudtaget kan tänka sig. Precis när man är klar i ett rum kan man börja om i nästa; här talar vi Sisofys-arbete i kvadrat. Vadå skaffa städhjälp, vi skulle behöva en plockhjälp!

S hjälpte till genom att organisera om lådan där vi har smycken och nycklar och annat. Hon har sin egen lilla struktur kan man säga.

Sen fikade vi.

12:15
Lade Lilla för hennes middagslur, kollade slutet på Tim Gunns stilguide och fällde några hormontårar, plockade fram laptopen för att surfa lite och läste en stund. Somnade visst också några minuter...

14:30
Vaknade, hade visst knoppat längre än jag trodde. Barnet trynade dock fortfarande. Väckte Trötter och satte på lunch. Det blev kulinariskt värre: korv, makaroner, ketchup och ärtor till S, själv åt jag tortellini. Vi hade en lång diskussion om när Ingrid stack sig i läppen med gaffeln och det kom blod. (Från barnboken Ingrid har plåster).

15:30
Det hade slutat regna! Jag tyckte det var dags att gå ut och tänkte mig ett lekparksbesök, kanske en take away-latte till mig och ett besök i någon butik om tid fanns. När vi kom ut på innegården så ändrades alla planer i ett slag då regnet hade skapat enorma vattenpölar som förstås var oemotståndliga för en tvååring. Så det fick bli plasklek i stället, funkade inte lika bra för mig i mina 8 cm-klackar, men dottern var glad i alla fall.

16:40

Vi kom in igen, somliga blötare än andra, och åt mellanmål. Äntligen fick jag min espresso (fick två av dessa snygga Filippa K-muggar, och har alltsedan dess försökt hitta två likadana till, men det gåååår inte då de slutats tillverka. Kollar Tradera ibland, men just nu finns det bara en till salu där..).

17:15
K kom hem tidigare än beräknat. Han badade Barney B, medan jag gick ut en runda och lämnade igen en dvd. Sen slog vi kullerbyttor i sängen, hoppade och busade tills vi blev trötta. S ser ut som en galen professor med håret åt alla håll efter badet.

18:30
Började förbereda middag, köttfärscannelloni ikväll. Medan maten väntade i ugnen tittade Soffis och jag på Vid vintergatans slut, en av SVTs bättre barnprogramproduktioner just nu, bland annat medverkar herrarna Wester/Jansson (dvs HippHipp-duon). Fem, fem, fem!

20:30
Släckte inte lampan (Earth hour ikväll). Bytte däremot blöja på S och började läggningen.

21:00
Satte mig och började titta på andra delen av Män som hatar kvinnor. Har (förstås) läst boken, men såg aldrig filmen på bio. K som avskyr Millenium-böckerna valde att dra iväg på bio, och jag hällde upp mer cola och raidade skåpen i jakt på nåt sött..

23:00

Klipper nu TV:n, ger mig ut på dagens sista plockturné, tar med mig The book thief och går till sängs.

Timing

noreply@blogger.com (a-lo) — Thu, 25 Mar 2010 19:31:00 +0000

På senaste bokklubben beslutade vi att nästa bok ska bli Eat, pray, love (Lyckan, kärleken och meningen med livet) av Elizabeth Gilbert. Idag fick jag höra att den kommer som film med Julia Roberts i sommar! Snacka timing!

Tydligen är den litterära förlagan enligt säkra källor en riktig vitamininjektion om man jämför med, åh bara för att ta ett exempel, Myggor och tigrar...

500 sidor av bitterhet

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 22 Mar 2010 20:30:00 +0000

Maja Lundgren har precis kommit ut med en ny bok, och syns just nu överallt. Men i bokklubben har vi precis läst den skandalomsusade Myggor och tigrar som kom ut för ett par-tre år sedan. Då orsakade den stor uppståndelse eftersom Lundgren i delar av boken gick till rasande attack mot namngivna profiler inom Kultursverige. Sexism och kvinnoförtryck (speciellt mot henne) är bara ett par av de anklagelser hon levererar i sin konspiratoriska världsbild av manligt tyranneri.

I rättvisans namn handlar Myggor och tigrar också om Lundgrens tid i Neapel där hon under en tid bor i - vad hon själv upplever - maffiatäta kvarter. Men allt detta faller ju i skuggan av intrigerna på aftonbladets redaktion förstås.

Vissa recensenter på tiden det begav sig skrev att Lundgren är värd all respekt, att hon är modig och att Myggor och tigrar är en befrielseskrift.

Jag kan säga att ingen i bokklubben höll med. Vi uppfattade alla Maja Lundgren som en ganska otrevlig människa som gör sig själv till offer när det passar hennes egna syften. Syster kallade henne en skymf för feminismen. Samtliga gav henne diagnosen överkänslig, eller varför inte paranoid och boken genererade bottenbetyg. En av våra ärade medlemmar sammanfattade det hela som "500 sidor av bitterhet". Samtidigt är det roligt att ha läst något som fått så mycket uppmärksamhet och det man i alla fall kan säga är att boken gav oss gott om diskussionsunderlag. För fullständig recension, klicka på titeln.

Tre överraskningar i en!

noreply@blogger.com (a-lo) — Fri, 19 Mar 2010 20:06:00 +0000

Jag fick ett sms igår om att jag hade paket att hämta från Adlibris. Blev något konfunderad, kunde liksom inte påminna mig om att jag beställt något, men tänkte väl att det hade kommit fel. Idag åkte jag till Posten - läs Hemköp - och skulle kolla upp vad detta mystiska kunde röra sig om. Vid det laget hade jag fått en hint om vem avsändaren kunde vara och det visade sig att mitt namn trots allt stod på paketen så jag tog med det hem!

Tre nya böcker låg i det från Katarina, utav medlidande med min insomnia eller out of the pure goodness of her heart :-) Vilken fredagsöverraskning, jag blev otroligt glad!

Det här är vad jag fick:

Where the heart is av Billie Letts. Rekommenderad av Oprah's book club, bara en sån sak!
The death and life of Charlie St.Cloud av Ben Sherwood. En nyhet för mig, men beskrivs som romantisk och rörande. Works for me.
Bush falls av Jonathan Tropper. Läste ut How to talk to a widower för ett tag sedan, gillade sååå mycket. Behöver jag säga att förväntningarna är höga!

Jaha, då är nätterna räddade ett tag framöver då. Man tackar och bockar!

Varje människa en ö

noreply@blogger.com (a-lo) — Tue, 16 Mar 2010 20:02:00 +0000

Ikväll var vi och såg Shutter Island på bio. Martin Scorsese har gjort en riktig klassisk film. Inga snabba klipp, inga uppenbara coola digitala effekter, bara mäktig film som talar för sig själv med fantastisk Hitchcockinspirerad musik. Rörande och ibland riktig jobbig. Leo DiCaprio axlar rollen som Teddy Daniels riktigt bra.

Jag blev tagen av Dennis Lehanes Shutter Island när jag läste boken. Filmen är en värdig och trogen tolkning av boken. Läs den. Se den.

Underbara kvinnor vid vatten

noreply@blogger.com (a-lo) — Sat, 13 Mar 2010 18:24:00 +0000

Igårkväll tog vi bilen och väskorna och åkte till Kockums fritid för att simma. S hann upprepa "åka till simhallen" ungefär 1000 gånger innan vi var framme. Hon gillar att vara där...

Jag tog sikte på stora bassängen och matade längder en stund, medan Kurt och S höll till i barnpoolen. Hon blir allt modigare får man säga, för igår fick vi på henne ett par flytkuddar och sen simmade hon helt själv utan att vi höll i. Eller ja, hon simmade ju knappast utan låg och guppade lite i sina blå badblöjbyxor, men ändå. När hennes läppar började anta nyansen av blåbärssylt kände vi dock att det fick vara nog.

Trötta och glada så avslutade vi kvällen med att kompensera god-förälder-kvoten genom att köpa pizza till middag och låta barnet vara uppe till nio och titta på finalen i På Spåret med oss. Hon hann säga "åka tåg" ungefär 1000 gånger innan hon somnade..

För övrigt är det Monica Fagerholm som skrivit Underbara kvinnor vid vatten. Jag har inte läst den.

Told you so

noreply@blogger.com (a-lo) — Sat, 13 Mar 2010 09:21:00 +0000

Lördagmorgon! Som jag längtat efter denna långa danskvecka. Och det är sol ute! Ska bara jobba en liten smula idag, annars softa. Och vad följde med hem från affären igår om inte senaste numret av Mama. Jag saaa ju att jag skulle ge den en chans till. Kanske mest för att Engla var på omslaget iofs. Jag följer hennes blogg av någon anledning som jag inte riktigt kan identifiera själv. Hon är väldigt mycket mer rosa och positiv än jag någonsin kommer bli, men det är lite fascinerande på något sätt.

Glädjeämnen..

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 10 Mar 2010 20:21:00 +0000

Kollar pockettoppen på Adlibris och förundras; deckarna är inte i majoritet! Däremot så verkar svenskarna känna sig lite svårmodiga (kan evighetsvintern ha något med saken att göra?) för här finns en hel del självhjälpsböcker, dyster-barndom-biografier och andra upplyftande Based-on-true-stories. Eller vad sägs om:

Jag vill leva: en skolflickas dagbok under Stalintiden

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - Ann Heberleins bok om sin manodepressivitet

Såld - om en ung flicka som blir offer för trafficking

När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var - Jessica Anderssons självbiorafi om en missbrukande mamma

Du är inte ensam : En läkebok för själen av Maria Scherer

Överst på listan ligger Skynda att älska om Alex Schulmans relation till sin pappa. Den kan jag i och för sig tänka mig att läsa. Alex Schulmans blogg om dottern Charlie & co har jag blivit helt smittad av och följer varje dag.

Svälja mygg och sila tigrar?

noreply@blogger.com (a-lo) — Tue, 09 Mar 2010 20:31:00 +0000

Vår nästa bokklubbsbok är Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Högst omtalad för ett par år sedan då hon gjorde en Carina Rydberg och hängde ut stockholmska kulturpersonligheter iförda endast lätt förklädnad. Jag vill också minnas att många tyckte den var högst överskattad, så jag är inte så väldigt väldigt sugen på att starta.

Problemet är att jag inte ens kan, för den går inte att få tag i! Det är för sent att beställa på nätet, jag hittar den inte i någon vanlig bokhandel, biblioteket har inga ex inne pga utlåning och lagning. Nu har jag hört rykten om att en viss pocketshop förvarar den bakom disk så det blir till att knata dit imorrn. Jag får trots allt hoppas att den på något plan ska vara värd mödan..

En mamas vardag

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 08 Mar 2010 17:55:00 +0000

För den oinvigde är Mama ett månadsmagasin, en glammigare variant av Vi föräldrar kan man säga, där kändismödrar ofta pryder omslaget och visar upp sina überdesignade hem och barn. Jag har absolut ingenting emot lite glamour, men jag har väl aldrig riktigt kunnat relatera till de där Mama-mammorna direkt (är typiskt okänd..), till skillnad från många andra uppenbarligen eftersom tidningen funnits några år nu.

Carina Nunstedt var drivkraften bakom den ursprungliga Mama, och hon skrev en bok för ett par år sedan som heter 12 steg till ett skönare mammaliv. Då lockade den mig inte alls, men nu råkade jag gå förbi den under bokrean. När jag blivit stående på Åhlens och läst boken i 10 minuter så tyckte jag väl det var lika bra att köpa med den hem. Ruskigt glättig och rosa på utsidan, men faktiskt blev jag positivt överraskad av innehållet.

Nunstedt delar med sig av sitt familjeliv med upp- och nergångar, motiga dagar och glädjeämnen. Hon har också intervjuat några av sina kvinnliga vänner tillika vanliga (!) mammor och förutom en inblick i andra människors vardag så finns här handfasta råd om hur de hanterar det evinnerliga och uttjatade livspusslet med barn, karriär, självutveckling och relationer. Ingenting revolutionerande eller nytt egentligen, men på något sätt är det ändå intressant att läsa om hur andra föräldrar får till tillvaron och man kan behöva en påminnelse ibland.

Den som är av åsikten att om man som sätter barn till världen ska man ge upp alla tankar på personlig förkovran - och får rysningar av ordet "egentid" - ska undvika den här boken. I mitt eget fall tror jag inte på den självuppoffrande modern (martyrvarning!) och jag - och därmed familjen - mår bäst av att det finns fler beståndsdelar i tillvaron. Och då kan 12 steg till ett skönare mammaliv kännas riktigt givande.

Med råttorna kom pesten..

noreply@blogger.com (a-lo) — Thu, 04 Mar 2010 20:18:00 +0000

Så börjar baksidestexten på Pesten av fransmannen Albert Camus. Böldpesten, densamma som eliminerade Europas halva befolkning under medeltiden, börjar plötsligt härja i den afrikanska staden Oran. Råttorna dör, människor dör och myndigheterna stänger gränserna och plötsligt är befolkningen utelämnade enbart till sig själva, sitt hopp och sina rädslor. Men mitt i all död så finns det fortfarande kämpar, som läkaren Bernard Rieux, trots att ingen egentligen vet om det finns någonting att kämpa för. Finns det ett liv bortom pesten?

Boken Pesten är kanske den bok av Camus som är mest känd. Det är en psykologisk studie i hur människor påverkas när deras samhälle nästan dukar under. Från den första desperationen och kämparglöden till någon slags märkvärdig anpassning till det allra värsta, men inte nödvändigtvis hopplöshet. Egentligen kan beteendet appliceras på vilken långvarig krissituation som helst: svält, krig, en vinter som aldrig vill ta slut...

Det är den här sidan som jag tycker är den intressantaste. Trots att boken innehåller stundtals ganska vidriga skildringar av massdöd och förgörelse så förblir den, med undantag av några ögonblicksbilder, ganska opersonlig och avskalad. Den borde kanske också läsas på franska - om man har förmågan - eller så ska man åtminstone välja en nyare översättning än den jag hade som kändes ålderdomlig.