The Book Pond

Glädjeämnen..

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 10 Mar 2010 20:21:00 +0000

Kollar pockettoppen på Adlibris och förundras; deckarna är inte i majoritet! Däremot så verkar svenskarna känna sig lite svårmodiga (kan evighetsvintern ha något med saken att göra?) för här finns en hel del självhjälpsböcker, dyster-barndom-biografier och andra upplyftande Based-on-true-stories. Eller vad sägs om:

Jag vill leva: en skolflickas dagbok under Stalintiden

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - Ann Heberleins bok om sin manodepressivitet

Såld - om en ung flicka som blir offer för trafficking

När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var - Jessica Anderssons självbiorafi om en missbrukande mamma

Du är inte ensam : En läkebok för själen av Maria Scherer

Överst på listan ligger Skynda att älska om Alex Schulmans relation till sin pappa. Den kan jag i och för sig tänka mig att läsa. Alex Schulmans blogg om dottern Charlie & co har jag blivit helt smittad av och följer varje dag.

Svälja mygg och sila tigrar?

noreply@blogger.com (a-lo) — Tue, 09 Mar 2010 20:31:00 +0000

Vår nästa bokklubbsbok är Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Högst omtalad för ett par år sedan då hon gjorde en Carina Rydberg och hängde ut stockholmska kulturpersonligheter iförda endast lätt förklädnad. Jag vill också minnas att många tyckte den var högst överskattad, så jag är inte så väldigt väldigt sugen på att starta.

Problemet är att jag inte ens kan, för den går inte att få tag i! Det är för sent att beställa på nätet, jag hittar den inte i någon vanlig bokhandel, biblioteket har inga ex inne pga utlåning och lagning. Nu har jag hört rykten om att en viss pocketshop förvarar den bakom disk så det blir till att knata dit imorrn. Jag får trots allt hoppas att den på något plan ska vara värd mödan..

En mamas vardag

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 08 Mar 2010 17:55:00 +0000

För den oinvigde är Mama ett månadsmagasin, en glammigare variant av Vi föräldrar kan man säga, där kändismödrar ofta pryder omslaget och visar upp sina überdesignade hem och barn. Jag har absolut ingenting emot lite glamour, men jag har väl aldrig riktigt kunnat relatera till de där Mama-mammorna direkt (är typiskt okänd..), till skillnad från många andra uppenbarligen eftersom tidningen funnits några år nu.

Carina Nunstedt var drivkraften bakom den ursprungliga Mama, och hon skrev en bok för ett par år sedan som heter 12 steg till ett skönare mammaliv. Då lockade den mig inte alls, men nu råkade jag gå förbi den under bokrean. När jag blivit stående på Åhlens och läst boken i 10 minuter så tyckte jag väl det var lika bra att köpa med den hem. Ruskigt glättig och rosa på utsidan, men faktiskt blev jag positivt överraskad av innehållet.

Nunstedt delar med sig av sitt familjeliv med upp- och nergångar, motiga dagar och glädjeämnen. Hon har också intervjuat några av sina kvinnliga vänner tillika vanliga (!) mammor och förutom en inblick i andra människors vardag så finns här handfasta råd om hur de hanterar det evinnerliga och uttjatade livspusslet med barn, karriär, självutveckling och relationer. Ingenting revolutionerande eller nytt egentligen, men på något sätt är det ändå intressant att läsa om hur andra föräldrar får till tillvaron och man kan behöva en påminnelse ibland.

Den som är av åsikten att om man som sätter barn till världen ska man ge upp alla tankar på personlig förkovran - och får rysningar av ordet "egentid" - ska undvika den här boken. I mitt eget fall tror jag inte på den självuppoffrande modern (martyrvarning!) och jag - och därmed familjen - mår bäst av att det finns fler beståndsdelar i tillvaron. Och då kan 12 steg till ett skönare mammaliv kännas riktigt givande.

Med råttorna kom pesten..

noreply@blogger.com (a-lo) — Thu, 04 Mar 2010 20:18:00 +0000

Så börjar baksidestexten på Pesten av fransmannen Albert Camus. Böldpesten, densamma som eliminerade Europas halva befolkning under medeltiden, börjar plötsligt härja i den afrikanska staden Oran. Råttorna dör, människor dör och myndigheterna stänger gränserna och plötsligt är befolkningen utelämnade enbart till sig själva, sitt hopp och sina rädslor. Men mitt i all död så finns det fortfarande kämpar, som läkaren Bernard Rieux, trots att ingen egentligen vet om det finns någonting att kämpa för. Finns det ett liv bortom pesten?

Boken Pesten är kanske den bok av Camus som är mest känd. Det är en psykologisk studie i hur människor påverkas när deras samhälle nästan dukar under. Från den första desperationen och kämparglöden till någon slags märkvärdig anpassning till det allra värsta, men inte nödvändigtvis hopplöshet. Egentligen kan beteendet appliceras på vilken långvarig krissituation som helst: svält, krig, en vinter som aldrig vill ta slut...

Det är den här sidan som jag tycker är den intressantaste. Trots att boken innehåller stundtals ganska vidriga skildringar av massdöd och förgörelse så förblir den, med undantag av några ögonblicksbilder, ganska opersonlig och avskalad. Den borde kanske också läsas på franska - om man har förmågan - eller så ska man åtminstone välja en nyare översättning än den jag hade som kändes ålderdomlig.

Veckans mat

noreply@blogger.com (a-lo) — Sun, 28 Feb 2010 19:33:00 +0000

Sitter och kollar på sista sammandraget från OS och äter ackompanjerande alpchoklad. Skönt att vi knep en medalj även på 5-milen, fast lite bittert att Northug fick guldet.

OS har inte varit främsta orsaken till tystnaden på book pond, men säkert bidragit :-) Jag har också varit bussänka en vecka (K har haft körning till österrikiska alperna och dragit runt i backarna med plankan), haft föräldrarna på besök några dagar och så har det förstås som vanligt varit mycket med det danska landet.

Inte årets bästa bokvecka. Har inte spenderat en enda minut på bokrean och på kvällarna har jag tragglat Pesten. Recension kommer nog snart. Fast iofs var S och jag på stadsbiblioteket förra helgen och läste sagor och fikade på caféet där som inte tar kort!! Vilken anrättning tar inte kort 2010? Unbegreiflich.

Apropå mat så var familjen ute och åt på Brogatan i Malmö igår, verkligt bra! S var med och satt faktiskt hyfsat still igenom en trerätters på 2 timmar - fast förstås med lite hjälp av ritblock, pussel och "Bobo på stan". Hon har lärt sig fantastiska ord som ångvält, byggnadsställning och trycklyftsborr därigenom! Perfekt för en city kid.

För övrigt fortsätter jag franskt bok- och chokladtema ett tag till. Kanske att bloggen till och med kommer handla om något annat än vad jag ätit om ett tag...

Vargas, Vargas, Vargas

noreply@blogger.com (a-lo) — Sun, 21 Feb 2010 18:25:00 +0000

Jag tror att det här ska bli en fransk månad. Jag har precis fått en laddning fransk choklad och nougat, så det är en bra början :-) Och så har jag läst ut Fred Vargas Budbäraren. Hon är nog ganska okänd i Sverige, men räknas till en av de större deckarförfattarna i hemlandet. Budbäraren var den första av hennes böcker som blev översatt till svenska, men nu ser jag att det faktiskt börjar komma alltfler, och det finns ett ganska stort utbud på engelska också.

Vargas är lite udda. Hon är arkeolog i grunden, specialiserad på medeltiden, och det gör avtryck i hennes verk. Budbäraren utspelar sig i nutidens Paris där just en "Budbärare" arbetar på ett av torgen och mot betalning läser upp meddelanden som folk lägger i hans urna. Så börjar det dyka upp märkliga texter som en åhörarna kopplar till medicinska verk från medeltiden (dvs Vargas specialistområde) som rör den stora Pesten.

Det här är ingen vanlig deckare (framförallt skiljer den sig från svenska dito) med sina historiska referenser, ett långsammare tempo och underliga karaktärer. Dialogen känns rent surrealistiskt konstig ibland, men om det är ett franskt eller Vargaskt kännetecken låter jag vara osagt. Dock småspännande och läsvärt.

Nästa bok på tur heter just Pesten och är skriven av Albert Camus som förstås är fransk.

Holy smoke

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 17 Feb 2010 20:19:00 +0000

Turkiet hamnar tydligen på plats 10 på listan över de mest rökande länderna läser jag i Sydsvenskan. Samma tidning rapporterar i samma artikel att den rigida "rökcensuren" har slagit till mot självaste Kapten Haddock.

Det låter extremt motsägelsefullt, men en TV-kanal som inte haft varit vaksamma nog att retuschera bort Haddocks pipa har fått böter motsvarande 250 000 kronor!

Undrar vad Haddock själv skulle sagt om att få vara utan sitt kära rökdon?

"Bomber, granater och krevader!"

Frågan är om det skulle klarat sig igenom censuren?

Teckning: Georges Remi/Hergé

Korta tankar om bokrean

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 15 Feb 2010 19:17:00 +0000

I år har de fattat fördelen med att lägga bokrean på en dag när åtminstone en del av oss får lön.

Utbudet känns anmärkningsvärt skralt tycker jag. Akademibokhandeln har t.ex. endast ett uppslag med skönlitterära böcker.

Det läggs inte direkt något krut på katalogerna i år. Jag var inne och hämtade ett ex på Hamrelius idag och det kändes som ett reklamblad från Ica.

Har de fysiska bokhandlarna resignerat mot nätjättarna innan det ens har börjat?

Jag köper nästan aldrig skönlitterärt på rean, kommer säkert inte att göra i år heller så jag ska inte gnälla på Akabokhandeln med flera. Däremot såg jag att Hamrelius rear ut sina pocket för 35 futtiga pix ett par dagar och då är det ju inte omöjligt att jag kommer ha vägarna förbi. Som av en slump liksom.

På rean kommer jag primärt satsa på barnböcker till dottern. Här finns mycket att välja på:

Bamses sagobok - kanske mest för att jag blir nostalgisk när jag ser den.

Mulle Meck bygger en bil - mina ögon börjar blöda om jag måste läsa Mulle Meck: biltvätt en gång till. Nu byter vi spår.

Det var det fräckaste - om mullvaden med bajs på huvudet. Bajs är något av ett tema här hemma kan man säga, så varför inte en temabok.

Tokigt och roligt (av Richard Scarry) - Scarry ritar fina, detaljerade teckningar om vad som händer i stan, på vägarna, i luften och på havet. Barnen lär sig fantastiskt användbara ord som betongborr, bärgningsbil, järnvägsväxel...

Bokbloggsträff très agréable

noreply@blogger.com (a-lo) — Sat, 13 Feb 2010 16:45:00 +0000

Idag har jag träffat några medbokbloggare över brunch. Konsthallen i Malmö hade franskt tema och Moules Marinière to die for! Det var hur trevligt som helst; roligt att få ansikten på alla och få nörda loss i fyra timmar. Nu har jag fått nya boktips och massor med inspiration, det är bara den lilla detaljen tid som saknas...Tack till Calliope och Bokomaten för initiativet, det här gör jag gärna om!

Bild från Smak, restaurangen i Konsthallen.

Bokbloggare på riktigt

noreply@blogger.com (a-lo) — Fri, 12 Feb 2010 19:51:00 +0000

Imorrn ska några bokbloggare i Malmö med omnejd träffas är det tänkt! Det ska faktiskt bli riktigt spännande. Vi ska ta med oss den bok vi läser just nu och en av våra favoriter, som en säkerhetslina ifall det skulle råka bli tyst och konstig stämning vid bordet ;-) Jag förstår bara inte hur jag ska kunna välja en..

Sommarljus

noreply@blogger.com (a-lo) — Thu, 11 Feb 2010 20:33:00 +0000

Bokklubben har talat. Igår träffades vi över god mat och diskuterade Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson. Det är Stefánssons genombrottsroman om ett litet samhälle på Island där allt och ingenting händer, ett miniuniversum i ett kargt och ensligt landskap skrivet med ett skimrande poetiskt språk.

Jag tyckte boken var otroligt annorlunda, vacker, lågmäld om vardagliga händelser, men samtidigt humoristisk, rentav burlesk på sina ställen.

Bokklubben i övrigt var splittrad i sin betygssättning. Några av de omdömen som gavs:

- Hela första halvan kändes trög.
- Upplevde den som kritik mot konsumtionssamhället och hur vi har bråttom och hanterar tid.
- Underligt språk, extremt långa meningar.
- Gillar kontrasterna i boken, liv mot död, och att läsa om människor i de små sammanhangen.
- Kändes lite som Ranelid möter Paasilinna.

Ser den här mannen ut som en demokrat?

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 08 Feb 2010 19:29:00 +0000

Nej, han gör väl inte det. Men man kan inte säga säkert, fördomar har ju folk haft förut. Fast Tom Clancys böcker tyder inte heller på motsatsen...

Tom Clancy skriver om Männen som räddar världen, som drivs av hederskodex och fosterlandskärlek. Without remorse utspelar sig under Vietnamkriget och har sealagenten John Kelly i huvudrollen. Han är en hyvens man, men ärrad och utsatt för oförrätter. Och nu tänker han få upprättelse according to the law by Kelly!

Kurt tyckte jag skulle ge boken den en chans. "Jag tror du kommer att gilla den", sa han. Och jag gav den en chans, och den var faktiskt inte half bad. För lång kunde jag konstatera vid vägs ände, men den innehöll inte hälften så mycket vapenfetischism som jag förväntat mig och var stundtals både spännande och underhållande.

Stereotyp och konservativ, jajamen det finns exempel på det, men som jag skriver i recensionen egentligen inte värre än vilken chick lit som helst. Kanske kan den överraska fler skeptiker.

När orken tryter

noreply@blogger.com (a-lo) — Thu, 04 Feb 2010 19:44:00 +0000

Definitionen på sjuk är uppenbarligen 8 timmars arbetsdag, för det är så det sett ut för mig de senaste tre dagarna. Så idag tyckte jag det var lika bra att flytta datorn och mig själv från hemmet till kontoret, eftersom det bara blir en geografisk skillnad.

Har varit för trött och sliten för att orka blogga eller ens läsa särskilt mycket, men nu börjar det kanske vända lite. Som många andra gånger förr när lusten tryter så rotar jag fram något som känns tryggt och roligt och lättläst ur bokhyllan. Så det blev A married man av Catherine Alliott, en av mina favoritförfattare inom chick lit-genren. Inatt läste jag 100 sidor..

Mumin rules

noreply@blogger.com (a-lo) — Sun, 31 Jan 2010 13:06:00 +0000

Häromdagen läste jag ut Trollkarlens hatt av Tove Jansson. Senare lärde jag mig hos Lilla O att det är 65-årsjubileum för Mumintrollen vilket uppmärksammas med flera utställningar och artiklar. Men trots 65 år på nacken så tycker jag att Muminböckerna känns tidlösa; jag läser dem fortfarande och jag hoppas S kommer att göra detsamma när hon blir såpass stor.

Så här skrev jag om trollkarlens hatt:

Ibland kommer det bara över mig: behovet av att läsa Mumintrollen. Jag tror delvis att det är ren och skär nostalgi; jag minns en snöig vinter för längesedan då jag satt framför brasan och läste Kometen kommer. Det är såna dagar man vill tillbaka till. Men det är också för det att jag verkligen älskar dessa Mumins.

I trollkarlens hatt har det precis blivit vår, och Mumintrollen har vaknat ur sin vintersömn. Under en utflykt hittar Mumintrollet och Snusmumriken en hög svart hatt som de tar med sig tillbaka hem. Vad de inte vet är att den tillhör Trollkarlen, och om man råkar tappa något i den kommer de märkligaste ting att inträffa - och det gör det också. Helt plötsligt är det fullt av vita, fluffiga moln i Mumindalen, och hela huset blir en ogenomtränlig djungel och bisonråttan blir halvt ihjälskrämd.

Samtidigt flyger trollkarlen omkring och letar efter sin ägodel, och vad kommer hända när han finner den?

Ett som tilltalar mig så med Muminböckerna är att böckerna funkar på så många olika plan. De klassas som barnböcker, men som vuxen gillar jag dem minst lika mycket. Det är inga klassiska svartvita onda-goda sagor, utan här är både det mörka och det ljusa en naturlig del av vardagen. Det är dock trösterikt att veta att nästan allting känns bättre efter lite saft och pannkakor.

Det är också skönt att böckerna inte är så tempofixerade. Här finns det gott om äventyr, men de utforskas oftast med skön Muminlunk, och ibland serveras en och annan filosofisk fundering.

Vintertid

noreply@blogger.com (a-lo) — Sat, 30 Jan 2010 11:44:00 +0000

Jag kan tänka mig att det är mildvinter i Malmö jämfört med resten av landet, men -10 känns ändå ordentligt när man varit ute en timme. Har precis kommit in efter en runda i folkets park där vi prövade på skridskois, kollade in ponnyridning och "körde bil" en stund. Sen fick jag nog av kylan och övertalade (läs mutade) S att gå hem igen. Nu en pizza senare, vinterstudion på TV:N och barnet sött sovandes i sängen så börjar även min ögonlock tynga lite.

Idag är annars planen att försöka producera lite recensioner, jag har tre böcker som ska avhandlas, so I'll be back

Så här har vår vinter sett de ut de sista par helgerna.

It takes two to tango

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 27 Jan 2010 19:53:00 +0000

För ett tag sedan läste jag en artikel om samarbetet mellan deckarförfattarna Liza Marklund och James Pattersson, den senare en av de större inom genrén, men ännu oupptäckt av mig.

Han verkar ha gjort det till något av ett trademark att skriva böcker ihop med andra, och igår kom alltså samproduktionen med Marklund, The Postcard killers, ut. Det handlar tydligen om seriemördare med handling förlagd till både New York och Stockholm (praktiskt nog), men spontant tycker jag att titeln Vykortsmördarna mer andas Kitty-bok.

Men nu har jag förstås inte läst den, så jag ska inte uttala mig. De som har gjort det har dock inte varit alltför imponerade. DN:s recensent tycker att boken är extremt lättläst men fort glömd, GP skriver att den är oengagerande och klyschig, Svenskan att den litterärt saknar både finess och spänning.

I fackboksvärlden är det ju ett vanligt grepp, men jag funderar på om det finns exempel på riktigt lyckade skönlitterära samarbeten?

Hypnositören av Lars Kepler alias makarna Coelho Ahndoril torde vara ett, åtminstone framgångsrikt, sådant. Fast jag har faktiskt inte läst den heller. (men guuuud ska det här vara en bokblogg, eller vad!).

Jag tänker också på en annan deckarduo under namnet Nicci French som skriver rätt trevliga bagateller och så har vi giganterna Terry Pratchett/Neil Gaiman som gav ut Good Omens ihop och Vi som hade alla rätt av Östergren/Thulin hade jag blandad kritik att ge, men jag tyckte åtminstone att den var väl sammanhållen för att vara skriven av två personer.

Säkert finns det fler?

Serial mom

noreply@blogger.com (a-lo) — Sun, 24 Jan 2010 17:34:00 +0000

Jag läser inte serier så våldsamt ofta, men ibland försjunker jag i en Agent X9 (Modesty Blaise) eller favoriten Tintin, så det händer.

Lena Ackebo var ett namn jag inte hade hört förrän vi fick ett jubileumsalbum av henne som heter Gud va hemskt. I detta finns hennes bästa serier samlade sedan 20 år. Det här är rå satir som driver med konsumtionssamhället (väldigt roligt), kultureliten, svenskarnas villaidyller och mycket annat. Det är tillskruvat och vasst, men inte utan sanningshalt och gillar man den sortens kängor på tillvarons fenomen kan nog detta tilltala.

En annan serietecknare som jag tycker om är Berglin. Han har haft sina strippar i Svenskan i många år nu, och hemma har jag albumet Män är från Marstrand, Kvinnor är från Ven (en ordlek på relationsboken Män är från Mars, Kvinnor är från Venus). Den innehåller strippar med något slags relationsperspektiv. Många sköna klassiker och hög igenkänningsfaktor! Exempel följer nedan

Jag vann!

noreply@blogger.com (a-lo) — Thu, 21 Jan 2010 20:46:00 +0000

Idag har vi haft utlottning i konstföreningen på jobbet. Jag vann ett av priserna som jag faktiskt är väldigt nöjd med: ett verk av Vladimir Kamendy. Det ser inte ut exakt som på bilden, men nära på. Kommer bli bra över soffan.

Omläsning är en underskattad aktivitet

noreply@blogger.com (a-lo) — Tue, 19 Jan 2010 19:33:00 +0000

Jag sitter hemma och läser kulturbilagor. I Svenska Dagbladet den 9 januari skriver Stefan Eklund, inspirerad av Per Wästbergs direktörstal på Svenska Akademins sammankomst den 20/12, om glädjen och nödvändigheten i att läsa om sina böcker.

"När vi läser om låter vi också den aktuella boken läsa oss...Texten står där som den alltid har gjort, men vi har utvecklats och därmed öppnar vi en ny bok varje gång" skriver han.

På bokbloggarna är detta ett ofta återkommande ämne. Man vill hinna läsa så mycket nya böcker och tiden räcker inte till för det. Och sen är det ju statistiken gubevars; det ska läsas mer för varje år. Så hur ska man hinna plocka upp sina gamla favoriter igen? (Ingen specifik utpekad här; jag talar mest utifrån egen erfarenhet).

Men det händer att jag läser om. Erfarenheterna hittills är att A-lo 14 år hade rätt usel smak, för det mesta jag höjde till skyarna då är rent skrattretande nu. Att ge sig på nostalgitripperna Kitty och Vi fem var inte heller en riktig höjdare; de ska bara inte läsas med en vuxens ögon för då försvinner ju magin helt. Men goda exempel finns också, och jag har dessutom ett par litterära snuttefiltar som jag brukar återkomma till när jag vill ha något romantiskt och tryggt.

2010 har jag bestämt mig för att läsa om bland annat De små tingens gud som jag i stort sett inte minns någonting av. Är det fler som ska/vill läsa om sin bokhylla och varför?

Evangeliet enligt Jonas

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 18 Jan 2010 17:49:00 +0000

Nu har jag läst ut Om Jesus av Jonas Gardell, hans 12-årsprojekt där han satte ut på resa för att ge en objektiv skildring av Jesus i sitt historiska sammanhang. Det lyckades förstås inte; det går inte att vara helt objektiv till något som kristendomen, speciellt inte om man definierar sig som troende, och det inser han också tidigt.

Men han har ändå via en mängd källor sökt och sammanställt något om hur Palestina kan ha sett ut för tvåtusen år sedan, hur människorna (Jesus) såg ut, hur de levde, och vad Jesus egentligen sa och menade. Den sista biten är den knepigaste, för här är det ju fritt fram för tolkningar. De existerande evangelierna går själva isär på flera områden och man kan ju omöjligt veta exakt vad som är sant.

Därmed inte sagt att hans resonemang är ointressanta; jag tycker det är rent fascinerande slutsatser han drar i en del fall, men det man ska komma ihåg är att Om Jesus är Jonas Gardells tolkning av bibeln utifrån Jonas Gardells världsperspektiv.

Jag kallar inte mig själv religiös och har därmed inte så mycket att uppröras över. Jag läste boken i ett allmänbildningssyfte, och som sådan ger den nya och intressanta vinklingar och jag tycker det är roligt att den utmanar lite. Men boken har förstås väckt upprörda känslor inom vissa teologiska läger och det pratas hädelser med mera. Känner man att man vill behålla kyrkans fromma bild av den guldlockige mannen från Nasaret kanske man ska välja nåt annat helt enkelt.

Vem är arg?

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 13 Jan 2010 20:26:00 +0000

Här hemma är Stina Wirséns böcker Vem är borta och Vem är arg bland det populäraste just nu.

Vem är borta handlar om Lilla Nallen och Stora Nallen som är och handlar tillsammans och plötsligt är Lilla alldeles ensam. Hur ska hon nu hitta Stora? Boken tar upp abstrakta begrepp som här och borta.

Vem är arg tar upp starka känslor som ilska och ledsamhet. Budskapet är att man kan leka tillsammans och ha kul, men först kivas Lilla Nallen och Gula katten rejält innan de blir vänner.

Teckningarna är typiskt wirsénska och böckerna verkar fånga åtminstone vår två-åring som blir mycket engagerad och vill läsa dem om och om igen.

Imorgon är en annan dag

noreply@blogger.com (a-lo) — Sun, 10 Jan 2010 18:07:00 +0000

Nu är det obönhörligen sista dagen innan allvaret börjar imorrn, men det har å andra sidan varit en väldigt bra dag och bra vecka. Jag och Proppen har varit i Borås och hälsat på min kompis K och hennes barn där äldsta killen är jämnårig med S. De fick äntligen uppleva riktig vinter, åkte snowracer och övade på krigslister för att erövra Nalle Puh-mjukisen från varandra.

I Malmö är det förstås ingen snö, men det blåser nordanvindar och vattnet i Pildammsparken har frusit för första gången sedan Sundsvall brann. Vi var där idag och åkte skridskor, inte S förstås, men hon tyckte det var roligt att glida omkring på skorna. Vi åkte inte länge; när vi satte oss för att dricka varm choklad och fick huka för kastvindarna och höll på att frysa häcken av oss kände sig alla mogna för hemfärd, men det är ändå härligt att vara ute litegrann. När vi kom hem satte jag på vinterstudion och så somnade vi allihop.

Jag läser på, men ingenting som gett avtryck i form av några recensioner än; det går rätt långsamt som vanligt med andra ord. Återkommer när mera finns att förtälja i denna fråga.

Sista veckan

noreply@blogger.com (a-lo) — Mon, 04 Jan 2010 15:03:00 +0000

Jag har gått in på min sista semestervecka, vilken jag inledde med att börja jobba.. Danmark ringde det första som hände idag, och snart ska jag sätta mig med den "härliga faktureringen". Annars är allt bra.

Årets sista bok blev Lyckliga familjen som jag skrev om i ett tidigare inlägg. En träffsäker, rörande och rolig skildring av vad som händer när den fullfjädrade storstadsbon goes bondmora. Det är inte friktionsfritt i alla fall.

Har också inlett mina "bibelstudier", se nedan, med att läsa Jonas Gardells Om Jesus. Riktigt intressant hitills måste jag säga, och omstridd - förstås. Vad mer finns det för att få någon slags allmän översikt av kristendomen utan att börja läsa bibeln i sig? Barnens bibel kanske :-)

Emma och Persbrandt

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 30 Dec 2009 21:06:00 +0000

Småbarnsföräldrar och flitiga barnvakter vet att repetition är nyckeln till barns salighet. Samma saga ska läsas om och om och om igen.

Men än så länge kan barnet här hemma inte alla ord utantill, vilket man ska vara tacksam för då det ger visst utrymme för improvisation. Annorlunda Emma och Per av Gunilla Wolde har gått på repeat ett tag nu och ikväll piffade K upp storyn lite till att handla om Annorlunda Emma och Persbrandt. Det blev som en helt ny saga faktiskt. Pröva själva..

Om nyårslöften och konsten att bryta dem

noreply@blogger.com (a-lo) — Wed, 30 Dec 2009 20:09:00 +0000

Så här i slutet på året är det många som gör sammanfattningar av sitt läsår. På de flesta bokbloggar jag följer står det saker som "I år har jag läst 120 böcker, jag har varit med i den och den läsutmaningen och skickat tre pocket & prasselpaket."

Vilket engagemang måste jag säga, men jag blir ändå lite matt. Själv kan jag notera endast 48 lästa böcker, i snitt fyra per månad vilket faktiskt är ett slags bottenrekord; så få böcker har jag inte läst på många år. Jag funderar lite på varför och kommer fram till att det främst beror på två saker.

1) jag pendlar inte, dvs mindre dedikerad lästid
2) jag slösurfar för mycket

2009 var ett mellanår känner jag, inga absoluta höjdpunkter eller bottennapp. Måste jag utse några så ligger How to talk to a widower högt och Gomorra absolut lägst.

Så hur kan läsåret 2010 tänkas se ut? Det brukar jag sällan veta innan, jag har ingen som helst koll på vilka böcker som ska ges ut under året eller andra litteraturbegivenheter, men jag har ändå några målsättningar:

Mindre kvantitetstid framför datorn = mer lästid

Läsa fler franska författare

Bli lite mer bibliskt orienterad. Jag är pinsamt okunnig om innehållet.

Läsa fler böcker som redan finns bokyllan, snarare än att skaffa nya

Det sista kommer sig av att jag som alla andra bokälskare är en liten hamster och har otroligt mycket oläst i bokhyllan (76 titlar sist jag räknade) så här finns en del att beta av.

-----

Jag skriver ovannämnda på förmiddagen idag och sparar. Därefter åker jag ner på stan, uträttar lite ärenden, tar en sväng förbi biblioteket och kommer hem med fyra nya böcker. Konsekvent har jag faktiskt aldrig lovat att vara.