The Book Pond
1055 recensioner
3230761 besök

tisdag 5 juni 2018

New Instapond


På förekommen anledning... Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell tar avstamp i London den verkliga torrsommaren 1976 när det infördes vattenrestriktioner. Hettan får människor att bete sig oförklarligt och hemligheter kommer i dagen. Bra bok! Läs den och hoppas lite på att det i alla fall börjar regna på nätterna snart. 



torsdag 10 maj 2018

New Instapond


Släktkrönika klingar inte så ljuvt i mina öron sedan jag läste (den jätte-jättedåliga) 100 år av ensamhet. Vägen hem är dock en långt bättre sådan. Om slaveriets historia, om att ha ett arv som präglar generationer, om överlevnad. Och det lite tröttsamma i att män tydligen måste starta krig hela tiden oavsett tidsålder, hudfärg och kontinent. Det är uppenbarligen mycket tragik, men Gyasi Yaa balanserar ändå detta med glimtar av hopp och en mild humor. Bra! #instapond via Instagram



måndag 23 april 2018

Man eller mus?


En bokbild på #världsbokdagen; ni dör av chock, ja? I alla fall, Armstrong - den första musen på månen, är en bok för små och stora barn eller vuxna. En faktabok är det hursomhelst, om hur den första musen tog sig till månen. Det hör man lite på titeln. Läs den för helt fantastiska illustrationer och för att få veta hur det kan vara så slumpartat att månmannen och månmusen har samma namn!



lördag 31 mars 2018

Påskekrim


Obligatorisk bild på #påskekrim Blivit smått besatt av Denise Rudbergs Jidhoff-serie, inne på tredje delen nu! Samt tänkte påbörja The betrayal of trust av Susan Hill, också gammal favoritserie (Simon Serrallier) 

#instapond via Instagram



torsdag 29 mars 2018

Burfåglar


Birdcage walk utspelar sig i Bristol i slutet på 1700-talet. En byggboom sveper över landet och Lizzie Fawkes make Diner ska göra sig en förmögenhet genom att bygga de finaste bostäder någon skådat. Lizzie är Diners andra hustru och han förväntar sig att hon ska hålla sig hemma och sköta hushållet. Men Lizzie är uppvuxen i radikala, intellektuella kretsar och återvänder gärna till sin mors hus och umgänget där. Hon försöker skapa sig eget utrymme för hon känner att hon alltid lever i skuggan av den första, avlidna hustrun. 

På andra håll i Europa, i Paris, börjar revolutionen pyra och skapar ringar på vattnet. Samtidigt skapar en färdigsydd klänning till den första mrs Diner frågetecken hos Lizzie och saker drar ihop sig till storm. 

 Birdcage walk är ett dämpat, historiskt drama med färgstarka karaktärer och fina detaljer; det märks att Helen Dunmore har gjort grundlig research. Sättet på vilken boken börjar sätter en obehagligt isande ton, som ligger där och surrar i bakgrunden och adderar ytterligare en dimension. Mycket skickligt och bra. 

 Detta blev Helen Dunmores sista bok innan hon dog i juni 2017.

#instapond via Instagram



onsdag 7 mars 2018

Syster i rött

Det här med framsidor i svartvitt förutom en kvinna i röda kläder: nästan en egen genré! Här Sister av Rosamund Lupton om Beatrice som förlorar sin syster i London. Självmord aäger alla, men Bea är inte övertygad. En thriller i Londonmiljö som rör sig i konstnärs- och sjukhuskretsar med sorgebeabetning och förändring som genomgående teman. Stark läsning, men trots allt fylld av hopp. 

#instapond via Instagram



tisdag 27 februari 2018

Bokrea & Kokrea


Bokreadag! Var på plats tidigt för en gångs skull. Handlade mest till minipondarna; Isdraken (GOT för barn!) och Något lurt (vem älskar inte en bok där ett gosedjur heter Eskil Håkansson!) plockades först ur högen. Själv ägnar jag mig åt Du är min bästa vän och jag tycker så mycket om att komma på middag hos dig. Och jag tycker så mycket om den här kokboken redan; förutom bra recept, så är den rolig också. Det borde fler kokböcker vara! 

#instapond via Instagram



torsdag 22 februari 2018

Hemliga French


Tana French möter Prep/Den Hemliga Historien. Slipat kammarspel på internatskolan St Kilda’s, språket som vanligt snillrikt (mycket bra översättning!), lite för många vändor och twistar, men en uppryckning från Broken Harbour, tycker jag #instapond via Instagram



torsdag 8 februari 2018

Den som kastar första glaset


En ny favoritpodd är Första Glaset med deckarförfattarna Mikaela Bley och Denise Rudberg. Fast jag har inte läst något av dem (jo, Rudbergs Väninnan för 100 år sedan som jag inte alls gillade 😬) Nu ska det bli ändring på det! #instapond via Instagram



söndag 7 januari 2018

Tiden och Döden

Det är 1300-tal, digerdöden sveper över Europa och många dör i dess väg. Från Sverige vandrar Sigrid söderut, till synes planlöst. Hon är utklädd till ung man som ömsom kallar sig Olof, Jon eller Amund; det underlättar att inte vara ensam kvinna på vägarna.

Hon passerar bland annat Danzig, Krakow, Prag, Dresden, Köln. Ibland sjunger hon för att få ihop pengar, en gång erbjuder hon sig att hjälpa till som dödgrävare, nästan som om hon inte bryr sig ifall hon blir smittad själv. Hon träffar läkare, gycklare, bönder och köpmän. Hon slår sig inte till ro någonstans.

Lite i sänder gläntar Elin Boardy på mysteriet med den vandrande kvinnan och under färden får vi se ett Europa såsom det kan ha tett sig för 700 år sedan i efterdyningarna av en av de värsta epidemierna världen har skådat.


Jag läste Tiden är inte än av Elin Boardy under sömnlösa nätter i slutet av 2017. Det är en lågmäld historia och det passade mig där på natten att följa Sigrids långsamma vandring till nya städer. Språket är ytterst avskalat, kapitlen korta, det är en bok om det småskaliga, men ändå rymmer den gott om inre och yttre betraktelser av samtiden och ibland nutiden. Här kan jag tycka att Boardy ibland blir lite pekpinneaktig när hon t.ex. pratar om hur vi var tolerantare mot dåtidens tiggare än de som finns omkring oss idag, men kanske det är så det är.

Mot slutet kommer Sigrids hemligheter i dagern och det är smärtsamt att tänka på samtidigt som hennes levnadsöde säkert var något hon delade med många vid tiden. För mig är Tiden en fin, eftertänksam bok. Jag tror att frågor som indirekt ställs är om vi kan fly från våra sår och om det går att börja om. Jag tror att svaren jag får är att nej, det kan man inte och ja, det går.

Tack till Wahlström & Widstrand för recensions-ex.



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018