Jaha, här blev det ju tyst helt plötsligt.

---

---

I alla fall Milwaukee stadsbibliotek, som drog igång den här kampanjen för att få människor att läsa fler böcker i stället för att bara hänga på diverse sociala medier hela dagarna. Funkar det, tycker ni?

---

Idag hände det något fruktansvärt: jag glömde ta med mig en bok på tåget!!! Tomheten jag kände när jag öppnade väskfacket och såg att det bara låg ett passerkort där, det önskar jag ingen människa. Jag letade förstås igenom hela väskan, men det var bara att konstatera, boken låg hemma, upplockad i obetänksamt ögonblick. Jag kände mig ärligt halv som människa, det var så ledsamt - och även väldigt långsamt: jag hade inget jobb att göra, angry birds blir jag bara förbannad av då jag fastnat på jobbigt level, twitter är inte sådär superaktivt 07:00 på morgonen direkt..

---

Förra året kom Fragment, författare Marilyn Monroe. Att det skrivits hundratals böcker om filmlegenden är ingenting nyhet, men en bok skriven av henne, det är något annat. Fast detta är ingen roman utan, som titeln antyder, skriftfragment hämtade från skrivböcker, lösa papper med dagboksanteckningar, dikter, listor och brev, sparade till eftervärlden av hennes dramapedagog Lee Strasberg.

Jag har läst en hel del "Marilyn-litteratur" och det har inte undgått mig att hon beskrivs som en känslig person som brottades med dåligt självförtroende. Detta framgår också av texterna hon skrev; det finns mycket melankoli och mörker och "gåtan" kring hennes död känns inte lika stor längre.

Under stor del av sin yrkeskarriär kämpade hon mot den etablerade bilden av sig själv som en blåst sexsymbol. För att framhäva den mer intellektuella sidan av sig själv lät hon fota sig när hon läste och många av dessa fina bilder finns med i Fragment. Det var inte bara för syns skull, Marilyn var genuint intresserad av litteratur och i slutet av Fragment finns en lista med några av de böcker som fanns i hennes bibliotek. Sådant är alltid extra intressant för en boknörd.

Tillför då Fragment något nytt? Jag tycker faktiskt den gör det; människan Marilyn framträder mycket tydligare än förut när man ser hennes handstil (den var inte så vacker och hon stavade ganska dåligt..), får ta del av hennes tankar och hur hon planerade att handla sovrumslampor och linneservetter. Det framgår också hur intelligent hon faktiskt var; här finns prov på både insiktsfulla analyser och strategiska affärsbrev.

Redaktörerna till boken har gjort ett bra jobb, men Antonio Tabucchi, som har skrivit förordet, höll de ju inte i så strama tyglar direkt: pretentiöst är bara förnamnet. (Sen må han vara nobelpriskandidat eller inte.)

Det var väl det jag inte gillade med den här boken, annars är den väldigt fin och har en given plats i hyllan för alla de som är intresserade av den berömda skådespelerskan och personen bakom masken.

---

Jag har tusen recensioner att skriva och hade tänkt försöka klämma fram någon sån ikväll, men idag är det tydligen den där kääärleksdagen (av någon anledning vill jag uttala detta med finlandssvensk brytning) så då passar det kanske inte så bra att skriva om böcker med tema död och olycka?

---

Det värsta med att vara borta en hel helg är att det blir måndag så fort, så nu sitter jag här söndag kväll och har lite ångest över att arbetsveckan börjar om några timmar. Som kanske framgår redan av förra inlägget var Bokresan makalöst bra med mycket tid för att umgås, skratta, läsa (2 böcker utlästa!) och sova! Det enda jag hade behövt var en programpunkt för att gå långpromenad; det hade behövts efter all god mat (står det inte på programmet blir det ju inte av...)

---

Det har varit en lång dag och en rolig dag med Bokresan! Den har varit fylld av nya och gamla bekantskaper, god mat och fika, boksamtal och andra samtal, vin och gin och litteraturquiz, läsning och sovning och Mello för de som ville... Nu är jag übermätt och trött som ett barn, men imorgon är jag åter redo att ta mig an nya måltider och bokprat!

---

Igår så började twitterleden röra oroligt på sig, då rykten kom i gungning att hotellrummen runt tiden för Bokmässan har en strykande åtgång. Så det föll sig inte bättre än att jag också satt där med en bokning till slut (syster kan ju lägga detta på minnet ;) Ett steg och 231 dagar närmare!

---

Daisy Dalrymple, undersökande reporter, är tillbaka! Den här gången har hon fått i uppdrag av tidskriften Town & Country att göra ett reportage om det magnifika Tudorresidenset Occles Hall. Det ägs av Sir Reginald Parslow och Lady Valeria, en skräckinjagande madam som försöker styra både familj, hushåll och bybor med alla de medel.

---