Denna pjäs ingick i tyskaundervisningen på universitet och handlar kort sagt om en ganska korkad företagare, Biedermann, som trots - eller kanske tack vare - sin rädsla för pyromaner (Brandstifte) tar in en av dem i sitt hus som inneboende. Snart följer fler pyromanpolare och polisen dyker upp för att undersöka saken, men Biedermann förnekar misstankarna i tron att om han smickrar och skyddar sina inneboende kommer de inte att bränna ner hans hus.
Det här är ett ganska roligt och dråpligt stycke, som egentligen har en mörkare underton då Max Frisch på detta sätt uttrycker sina tankar om nazismens uppgång. Undertiteln är 'ett lärostycke utan läxa' eftersom han menar att människor aldrig lär sig trots att historien gång på gång statuerar exempel och att ignorera problemen eller låtsas som att de inte finns kommer slutligen att leda till katastrof. Läsvärt.
A-Lo,
1996
|