Jag hade höga förväntningar på den blå boken med de sprudlande glada flickorna på omslaget, men när jag lägger den ifrån mig känner jag mig mest irriterad. Vad vill författaren säga egentligen?
Sidda bestämmer sig för att skjuta upp bröllopet med sin stora kärlek för att hon inte vet hur man älskar och försätter sig i total isolering tillsammans med sin mammas och de tre andra ya-ya damernas gamla scrapbok. Varför då? Jag väntar hela boken på att Rebecca Wells ska förklara vad det är hon hoppas finna i klippboken som kan göra henne mer upplyst. Svaret på varför hennes mamma slog henne när hon var liten? Är det därför hon inte tror att hon förmår ge kärlek till sin nästa nu vid vuxen ålder? Kanske, men varför inte bara ställa mamman mot väggen med den frågan då och ta det därifrån. Nu vävs den röda tråden in i en rad sidospår och jag tappar bort mig gång på gång.
A-Lo,
2000
|