Det här är MacLaines fjärde självbiografiska bok, men till skillnad från 'Ut på yttersta grenen', ger hon här många fler tillbakablickar på sin familjebakgrund. Framförallt relationerna till föräldrarna luftas, med full insyn i underliggande konflikter och meningsutbyten. MacLaine berättar också om en kärlekshistoria i Paris som blir hett stoff för skvallerpressen och sina grubblerier över sitt yrkesval som dansare och filmstjärna.
I Dansen i ljuset fortsätter den andliga resa hon påbörjade i den förra boken och hon berättar om möten med sitt högre jag, insikt i tidigare liv och kontakt med andar. Det kan vara lite konstigt att läsa om hennes så totalt okritiska inställning till dessa företeelser, men samtidigt ger det henne en mening i livet och man rycks på något vis ändå med lite i hennes entusiasm. Ställt mot 'Ut på den yttersta grenen' var dock det här sämre.
A-Lo,
1990
|